Sanningen är nu mera ett minne blott.
Satt på arbetsförmedlingens hemsida och hittade denna annons,
Reagerade så pass starkt så jag kan inte fan hålla käften. Lägger upp annonsen först;
"Hedemora stadshotell består av en pub, festvåning, restaurang och nattklubb.
Vi söker nu en kock för matlagning av husmanskost (luncher) och la carte (kvällstid).
Du skall ha god erfarenhet av yrket och du skall kunna jobba helger och kvällar. Vi jobbar i lag och du skall vara stresstålig."
- För det första, Det finns inget så kallat "lag" på Hedemora stadshotell..
Där jobbar alla för en sig själva, där går personalen med skygglappar.
Bara deras timpenning rullar in så skiter väl de i resten.
- För det andra så ska jag med glädje berätta hur jag vart behandlad på min "arbetsplats" när min far tog livet av sig,
Dagen efter beskedet jobbade jag lunch, kände att pressen va enorm eftersom att jag verkligen inte mådde bra.
Självklart fanns stöd från vissa,
Men inte när jag verkligen bad om att få gå hem och tårarna bara sprutade och hade spyan i halsen ..
För tankarna sprang iväg och min bror hade ringt upp under dagen och förklarat hur han hade dött och då kände jag att vara kvar på jobbet inte va ett val, men inte fick jag gå hem.
Veckan efter så bad jag och bönade min chef om att få ledigt en vecka för att kunna bearbeta sorgen och kunna komma tillbaka och jobba på en hyffsad fokuserad nivå, men vilket var totalt omöjligt,
Anledningen han då hade, var att enligt "lag" så fick man bara vara ledig under själva begravningen .. (och då ska ni veta vilka STORA "lag" brott han har gjort, vilket jag tänker nämna senare)
Alltså jag blir sjukt förbannad att bara skriva om de.
Vart far har man moralen i kroppen när man resonerar på det viset?
I samma sammanhang när vi diskuterade angående ledigheten så har fanskapet mage att kläcka ur sig;
"Varför är du så ledsen, du tyckte väl inte ens om din pappa?"
På plats hade jag med ingen ånger kunnat reagerat på ett helt totalt flippat sätt ..
Men använde hjärnan istället så smällde handen på bardisken och stack därifrån (vilket vid ett senare tillfälle jag fick skit för)
Och två timmar senare ringer han upp iskallt och säger att jag ska komma och jobba pga av andra kocken hade sjukdom. Ofattbart
Varför han sa detta är pga av att det nämligen jobbar en där som har bott i Avesta ett ex antal år och har vetat om att min relation med farsan inte va så himla bra, så bakom min rygg så hade han på fullaste allvar och med rak rygg snackat skit om det..
För mig är det ofattbart att vuxna människor beter sig så här ..
Vid ett senar tillfälle ringde jag upp chefen igen och bad om ledigheten igen,
Svaret denna gång var ännu mera brilljant;
- "Jag tror inte på dig, jag tror att du ljuger om allt.
Men va ledig en vecka du, jag bryr mig fan inte"
- "Får jag komma tillbaka och jobba då?"
- "Det får vi se, *klick*"
I mina ögon är inte det här en chef, utan ett riktigt prakt svin.
I alla fall så kom jag tillbaka efter veckan och efter de så agerade chefen på följande vis;
- Psykisk mobbning, kollade på mig så som Hitler gjorde på all icke arisk ras under andra världskriget,
Hejade på alla i samma rum utom mig,
Under jul fick ALLA på jobbet en julklapp (även dom som hade börjat efter mig) förutom mig.
Detta pågick i 2 och en halv månad,
Som jag nämnde tidigare så predikade chefen om lagar och paragrafer osv,
lagbrottet han har gjort är, att under tiden Nov-Februari så drogs det timmar från lönen,
En timme per arbetspass,
Anledning?
För att jag va rökare (ingen annan fick timmar dragna, och då röker 96 % av personalen)
Han menade på fullaste allvar att jag jag spenderade EN timme per arbetspass för att röka,
Absurt, nämnbart då är att det finns en gubbfan på det där jävla stället som rökte MINST ett paket per pass,
så om man räknar teoretiskt sätt så skulle 19 timmar dragits från hans lön per arbetstillfälle,
dvs att han skulle bli redigt återbetalningskyldig...
Men en sak är då jävligt säker, varenda sekund han har dragit av mig kommer jag få tillbaka, tänker strida till sista blodsdroppen, för det här är fan inte klokt.
Hur jag fick sparken är ju nästan ännu värre,
En polare till mig ringer på en helt vanlig torsdag och säger;
"Vafan har du fått sparken?
Varför har du inte sagt något till mig?
Mina chefer säger att du har fått sparken"
Tänk dig den chocken på min sida av luren,
Att han hade fått reda på det innan mig va på grund utav att dagen innan hade en anställd på samma jobb gått över till grannkrogen, alkohol påverkad som fan och vräkt ur sig att jag har blivit sparkad, jag miskötte mig bla bla bla ..
För mig är detta helt ofattbart, vilket jävla klappträ,
Ingen kontaktade mig angående detta,
Så dagen efter konfronterade jag min chef, och svaret va ju såklart lika klockrent som innan
-"ja du har fått sparken, pga misskötsel osv osv"
- "Varför har inte jag blivit informerad om detta?
Och hur kommer det sig att dina anställda springer packade på grannkrogen och sprider det som en löpeld?"
(skitförbannad svarar han)
- "Det är ingen annan som vet om det, bara jag.
Den som sagt att någon härifrån har spridit runt att du blivit sparkad ljuger dig rätt upp i ansiktet"
Inte nog med att han förövrigt är en fitta, så har han mage att anklaga ärliga människor för att dom skulle ljuga,
VARFÖR I HELVETE SKULLE DOM LJUGA OM DE?!?!
Så inte nog med dåligt behandlad under jobbet, utan avskedad på ett sånt vidrigt sätt..
Är man inte värd bättre?
Men men, nu ska jag verklige inte sticka under stolen med att jag misskötte mig (hade svårt att passa tider),
för det gjorde jag, och en del skit förtjänade jag.
Men efter farsan dog, och man bara blev blev pissad på på sin arbetsplats, så vart inte engagemanget för det jobbet speciellt högt,
Det va inte kul att jobba..
Jag quotar ett par sanna ord som jag fick höra;
"Trivs du inte på din arbetsplats, och din chef verkligen behandlar dig som skit, så jobba inte kvar,
bearbeta det du har inom först, och sedan sök vidare"
Dum nog så fortsatte jag jobba kvar och misskötseln vart till slut lite mer än vad den skulle,
Skyller verkligen inte ifrån mig på något vis, men som skrivet innan så vart det inte svårt att missköta sig..
Glad nog är jag väck därifrån,
Och just nu mår jag toppen och är redo att ta arbetslivet med storm och verkligen slita som ett djur.
För jag är inte den jag va innan ..
Och har svårt att tro att ja kmr träffa på en sådan arrogant och ärkeknöl till chef igen.
Peace out...
Reagerade så pass starkt så jag kan inte fan hålla käften. Lägger upp annonsen först;
"Hedemora stadshotell består av en pub, festvåning, restaurang och nattklubb.
Vi söker nu en kock för matlagning av husmanskost (luncher) och la carte (kvällstid).
Du skall ha god erfarenhet av yrket och du skall kunna jobba helger och kvällar. Vi jobbar i lag och du skall vara stresstålig."
- För det första, Det finns inget så kallat "lag" på Hedemora stadshotell..
Där jobbar alla för en sig själva, där går personalen med skygglappar.
Bara deras timpenning rullar in så skiter väl de i resten.
- För det andra så ska jag med glädje berätta hur jag vart behandlad på min "arbetsplats" när min far tog livet av sig,
Dagen efter beskedet jobbade jag lunch, kände att pressen va enorm eftersom att jag verkligen inte mådde bra.
Självklart fanns stöd från vissa,
Men inte när jag verkligen bad om att få gå hem och tårarna bara sprutade och hade spyan i halsen ..
För tankarna sprang iväg och min bror hade ringt upp under dagen och förklarat hur han hade dött och då kände jag att vara kvar på jobbet inte va ett val, men inte fick jag gå hem.
Veckan efter så bad jag och bönade min chef om att få ledigt en vecka för att kunna bearbeta sorgen och kunna komma tillbaka och jobba på en hyffsad fokuserad nivå, men vilket var totalt omöjligt,
Anledningen han då hade, var att enligt "lag" så fick man bara vara ledig under själva begravningen .. (och då ska ni veta vilka STORA "lag" brott han har gjort, vilket jag tänker nämna senare)
Alltså jag blir sjukt förbannad att bara skriva om de.
Vart far har man moralen i kroppen när man resonerar på det viset?
I samma sammanhang när vi diskuterade angående ledigheten så har fanskapet mage att kläcka ur sig;
"Varför är du så ledsen, du tyckte väl inte ens om din pappa?"
På plats hade jag med ingen ånger kunnat reagerat på ett helt totalt flippat sätt ..
Men använde hjärnan istället så smällde handen på bardisken och stack därifrån (vilket vid ett senare tillfälle jag fick skit för)
Och två timmar senare ringer han upp iskallt och säger att jag ska komma och jobba pga av andra kocken hade sjukdom. Ofattbart
Varför han sa detta är pga av att det nämligen jobbar en där som har bott i Avesta ett ex antal år och har vetat om att min relation med farsan inte va så himla bra, så bakom min rygg så hade han på fullaste allvar och med rak rygg snackat skit om det..
För mig är det ofattbart att vuxna människor beter sig så här ..
Vid ett senar tillfälle ringde jag upp chefen igen och bad om ledigheten igen,
Svaret denna gång var ännu mera brilljant;
- "Jag tror inte på dig, jag tror att du ljuger om allt.
Men va ledig en vecka du, jag bryr mig fan inte"
- "Får jag komma tillbaka och jobba då?"
- "Det får vi se, *klick*"
I mina ögon är inte det här en chef, utan ett riktigt prakt svin.
I alla fall så kom jag tillbaka efter veckan och efter de så agerade chefen på följande vis;
- Psykisk mobbning, kollade på mig så som Hitler gjorde på all icke arisk ras under andra världskriget,
Hejade på alla i samma rum utom mig,
Under jul fick ALLA på jobbet en julklapp (även dom som hade börjat efter mig) förutom mig.
Detta pågick i 2 och en halv månad,
Som jag nämnde tidigare så predikade chefen om lagar och paragrafer osv,
lagbrottet han har gjort är, att under tiden Nov-Februari så drogs det timmar från lönen,
En timme per arbetspass,
Anledning?
För att jag va rökare (ingen annan fick timmar dragna, och då röker 96 % av personalen)
Han menade på fullaste allvar att jag jag spenderade EN timme per arbetspass för att röka,
Absurt, nämnbart då är att det finns en gubbfan på det där jävla stället som rökte MINST ett paket per pass,
så om man räknar teoretiskt sätt så skulle 19 timmar dragits från hans lön per arbetstillfälle,
dvs att han skulle bli redigt återbetalningskyldig...
Men en sak är då jävligt säker, varenda sekund han har dragit av mig kommer jag få tillbaka, tänker strida till sista blodsdroppen, för det här är fan inte klokt.
Hur jag fick sparken är ju nästan ännu värre,
En polare till mig ringer på en helt vanlig torsdag och säger;
"Vafan har du fått sparken?
Varför har du inte sagt något till mig?
Mina chefer säger att du har fått sparken"
Tänk dig den chocken på min sida av luren,
Att han hade fått reda på det innan mig va på grund utav att dagen innan hade en anställd på samma jobb gått över till grannkrogen, alkohol påverkad som fan och vräkt ur sig att jag har blivit sparkad, jag miskötte mig bla bla bla ..
För mig är detta helt ofattbart, vilket jävla klappträ,
Ingen kontaktade mig angående detta,
Så dagen efter konfronterade jag min chef, och svaret va ju såklart lika klockrent som innan
-"ja du har fått sparken, pga misskötsel osv osv"
- "Varför har inte jag blivit informerad om detta?
Och hur kommer det sig att dina anställda springer packade på grannkrogen och sprider det som en löpeld?"
(skitförbannad svarar han)
- "Det är ingen annan som vet om det, bara jag.
Den som sagt att någon härifrån har spridit runt att du blivit sparkad ljuger dig rätt upp i ansiktet"
Inte nog med att han förövrigt är en fitta, så har han mage att anklaga ärliga människor för att dom skulle ljuga,
VARFÖR I HELVETE SKULLE DOM LJUGA OM DE?!?!
Så inte nog med dåligt behandlad under jobbet, utan avskedad på ett sånt vidrigt sätt..
Är man inte värd bättre?
Men men, nu ska jag verklige inte sticka under stolen med att jag misskötte mig (hade svårt att passa tider),
för det gjorde jag, och en del skit förtjänade jag.
Men efter farsan dog, och man bara blev blev pissad på på sin arbetsplats, så vart inte engagemanget för det jobbet speciellt högt,
Det va inte kul att jobba..
Jag quotar ett par sanna ord som jag fick höra;
"Trivs du inte på din arbetsplats, och din chef verkligen behandlar dig som skit, så jobba inte kvar,
bearbeta det du har inom först, och sedan sök vidare"
Dum nog så fortsatte jag jobba kvar och misskötseln vart till slut lite mer än vad den skulle,
Skyller verkligen inte ifrån mig på något vis, men som skrivet innan så vart det inte svårt att missköta sig..
Glad nog är jag väck därifrån,
Och just nu mår jag toppen och är redo att ta arbetslivet med storm och verkligen slita som ett djur.
För jag är inte den jag va innan ..
Och har svårt att tro att ja kmr träffa på en sådan arrogant och ärkeknöl till chef igen.
Peace out...
0 kommentarer
På min blogg hittar du bilder från min vardag och text som beskriver mitt liv som arbetande hos..
